Vikariens vardagliga vedermödor

Lite väl mycket kommunikation och lite väl mycket uppmärksamhet från ett lite väl egenartat håll gör att min hjärna åker bergochdalbana just nu. Det ställer dessutom en hel del etiska aspekter på sin spets. Power relations kan vi kalla det. Och varför, o varför, ska just JAG drabbas med sån kraft av dessa? Och på ett inte helt oangenämt sätt, vilket är det värsta. Men jag har svårt att dra en gräns. Vad är vad och vad betyder det egentligen? Det är grymt och påfrestande, samtidigt som jag inte kan låta bli att lockas av det. Tack och lov låter jag bara mina tankar vandra iväg, eftersom det annars skulle bli ohållbart. Tankar svävar fritt och jag utnyttjar det till texterna istället. Min fantasi klämmer jag ner på papper, i form av ord och bilder. Men till och med det var svårt igår när jag inte kunde koncentrera mig riktigt. Jag blir alldeles matt och ibland undrar jag om jag lever i nuet eller i min egen påhittade verklighet. Och vad som händer i den påhittade verkligheten skulle jag också behöva styra snarare än acceptera ibland.

Det här blir bara en massa svammel och rammel, så ni som inte är vare sig intresserade eller insatta får nog välja att läsa en annan blogg istället.

Det är det här som är nackdelen med att vara Tvilling. Många järn i elden, en hjärna som lever sitt eget liv, konstnärlighet och rastlöshet, svårighet att skilja mellan sanning och mindre sanning, flirtande, gränstänjande, naivitet och barnslighet, och så vidare. Jag undrar ibland varför jag just blev född när jag blev. Visserligen hade jag nog fötts som Tvilling oavsett, men ändå. Nu är jag så hårt knuten till det stjärntecknet, född i dess epicentrum så att säga, att det inte finns några alternativ.