Vikariens vardagliga vedermödor

Ja, så har jag då läst ut Stella och Sebastian av Jenny Leeb. Och trots att boken har många språkmässiga missar så påverkades jag av den. Jag drömde hemskt inatt och grinade imorse för att jag trodde att jag var med i nån konstig version av boken, och var tvungen att kontrollera att Björn fortfarande älskar mig... Kan visserligen bero lika mycket på min situation, ett hav ifrån min älskling, som på boken.

Den handlar hur som helst om Stella och Sebastian, som varit ett par sen urminnes tider och som plötsligt en dag gör slut för att... Ja, det framgår liksom inte varför, men slut tar det. Och sen handlar boken mest om hur de hankar sig fram bland Stureplansdrinkar och tillfälliga sexpartners och om hur miserabla de är om de inte har varandra.

Som sagt är språket ibland väldigt irriterande, det är övertydligt och förklarande och jag som läsare känner mig utpekad som smått dum i huvudet eftersom jag förväntas inte förstå vissa saker. Det är för många förklaringar som gör mig irriterad, upprepningar av ord och beskrivningar. Men boken är välskriven, detta till trots, och karaktärerna, fastän det är en chick lit - är inte särskilt platta. Men - och detta är det största men:et - författaren MÅSTE vårda språket. Det är alldeles för många svordomar i en bok som inte berättas av någon av huvudkaraktärerna och berättartekniken kan finslipas betydligt. Den är inte alls i paritet med Kajsa Ingemarssons Små citroner gula, som är en av de finaste chick lit-böckerna som finns i Sverige av svensk författare, men den håller underhållningsmässigt.

Därför, tre plastblommor av fem möjliga.