En bekant tröja.
Jag gick just förbi en tjej i biblioteket- med en Högskolan Dalarna-tröja på sig. Det var stort. Det var överväldigande. Just såna små saker som kan få en att längta hem alldeles förfärligt. Men nu ser jag fram emot dagens schemakrock, tre timmar feministisk litteraturteori OCH samtidigt essay seminar 2 på distans. Det kan bli hektiskt. Men får jag bara gå ifrån vid tre så är det lugnt, då missar jag "bara" en halvtimme. Den här tidsskillnaden är lite besvärlig...
Marmeladprovning
Den som är uppriktigt förvånad över att standardpålägget på irländska smörgåsar verkar vara marmelad, skrik till. För det finns en uppsjö marmelader ute på marknaden. Jag har hittills bara provat standardmarmelad, fast med tjocka skalbitar av apelsin, och citronmarmelad. Men idag när jag besökte den lokala lågprisaffären och bara hade med mig €5 så visste jag att jag inte hade råd med så mycket. Men döm om min förtjusning när surdegsbrödet kostade 60 cent! Halva priset. Då unnade jag mig en ny marmeladsort. Limemarmelad. Tror att den är lite udda men god. Jag gillar citronmarmeladen skarpt, särskilt med en ostbit på varm toast. (I det här huset håller sig en rostad macka varm i ungefär två sekunder, så man måste vara beredd med smör och pålägg innan man tar den, annars blir en inte sådär saftigt mjuk och krispig på samma gång. Gud vad jag längtar till våren.)
Jag köpte äntligen mitt efterlängtade vatten, efter att ha varit vattenlös en hel dag så grät jag nästan av glädje och hällde i mig två stora koppar på en gång. (Det är en annan sak med det här stället: Man dricker inte vatten, man dricker te. Och folk frågar ständigt och jämt om jag vill ha en kopp.Eftersom teet smakar klor så tackar jag nej.)
Och efter gårdagens mindre trauma kom jag idag på hur jag ska lägga upp uppsatshelvetet i 20th century lit. Den första av dem. Jag ska jämföra The Dumb Waiter med Waiting for Godot. Det ska bli skönt.
Dessutom är det roligt att få höra hur bra svenska författare (Strindberg) och regissörer (fjantbergman) anses vara utomlands. Idag pratade föreläsaren om Strindbergs inflytande över Pinters författarskap. Och Brecht har tydligen också ett finger med i spelet. Fast han är ju inte svensk även om han har viss svenskanknytning. Eller Var. Vilket ni vill.
Min sambo upplyste mig igår om att han är otroligt skäggig och att ingenting är som det ska hemma. Jag blev glad och lite ledsen samtiidgt. För det är ju jag som styr upp vårt hem. Och nu måste jag styra upp fyra festprissar istället. Men det är inte så många veckor tills jag kommer hem en sväng.
Jag köpte äntligen mitt efterlängtade vatten, efter att ha varit vattenlös en hel dag så grät jag nästan av glädje och hällde i mig två stora koppar på en gång. (Det är en annan sak med det här stället: Man dricker inte vatten, man dricker te. Och folk frågar ständigt och jämt om jag vill ha en kopp.Eftersom teet smakar klor så tackar jag nej.)
Och efter gårdagens mindre trauma kom jag idag på hur jag ska lägga upp uppsatshelvetet i 20th century lit. Den första av dem. Jag ska jämföra The Dumb Waiter med Waiting for Godot. Det ska bli skönt.
Dessutom är det roligt att få höra hur bra svenska författare (Strindberg) och regissörer (fjantbergman) anses vara utomlands. Idag pratade föreläsaren om Strindbergs inflytande över Pinters författarskap. Och Brecht har tydligen också ett finger med i spelet. Fast han är ju inte svensk även om han har viss svenskanknytning. Eller Var. Vilket ni vill.
Min sambo upplyste mig igår om att han är otroligt skäggig och att ingenting är som det ska hemma. Jag blev glad och lite ledsen samtiidgt. För det är ju jag som styr upp vårt hem. Och nu måste jag styra upp fyra festprissar istället. Men det är inte så många veckor tills jag kommer hem en sväng.
Skulle vi kunna komma överens?
Jag vet att jag inte borde tycka så illa om festande snorungar som jag gör just nu.
Skulle vi kunna enas om att man inte super skallen av sig på söndagar? Var är religionen i det religiösa landet Irland?
Skulle vi kunna komma överens om att onsdag är en bra dag att festa på? Och fredag. När jag INTE ska upp halv sju för att komma i tid och vara förberedd till skolan.
Skulle alla irländare kunna lära sig svenska så jag slipper tänka om hela tiden?
Skulle vi åtminstone kunna komma överens om att vi släcker lampan efter att vi varit på toaletten?? Oavsett berusningsgrad that is.
Jag är mycket intresserad av att veta hur det kommer bli när toapappret börjar ta slut, vilket det lär göra den här veckan. Det är jag som fyllt på det på nedervåningen eftersom jag nästan enbart går på toa där. Men jag orkade inte fylla på, det fanns en liten snutt på rullen när jag var sist... Och nu är huset knökat med en massa partypleasers. Jag är en liten partypooper. Och därför håller jag min hemlängtanssvullna nuna inne på rummet.
Just nu är det skit att vara här. Men det är bara idag. Jag hatar att vara helt ensam, med datorn och cyberrymden som enda sällskap. Imorgon kommer jag vara glada Towe igen och kanske, kanske att jag tar och besöker den stora staden och går på puben på torsdag? Det vore jäkligt skönt att komma ifrån det här för några timmar. Och så har jag bestämt mig för att åka hem över påsk, sitta här helt ensam i tio dagar är ju totalt meningslöst. Så får jag dra med mig älsklingen hit på semester nån gång när vi har pengar. Fast, det finns kanske mer intressanta resmål än Limerick?! Jag kommer förära Galway med ett besök innan jag åker hem, det vet jag. Men när jag ska hinna med det är frågan. Kanske när/om någon kär söt och go vän kommer och hälsar på. Kanske om älsklingen min kommer.
Skulle vi kunna låta bli att röka precis i dörrspringan in till mig? Tack.
***Uppdaterat 01.08 efter upprepade försök att sova:
Skulle vi även kunna komma överens om att fyllesång inte är att rekommendera i delat boende? Och att vi inte släpper in mer folk efter klockan tolv. Alternativt att det finns en dörrvakt så de som vill in slipper ringa på dörren...
Jag kommer vara död imorgon bitti. Och det går inte, för jag måste vara på föreläsning till en kurs som jag inte fattar nånting av, är halvt om halvt grinfärdig för att essay topics till den kursen inte är ens läsbara. Och ALLA handlar om The Golden Notebook, som jag aldrig kommer ens försöka läsa ut.
Pluggar igen öronen inatt igen då, är det inte för folk som gökar så är det för folk som fyllesjunger.
Skulle vi kunna enas om att man inte super skallen av sig på söndagar? Var är religionen i det religiösa landet Irland?
Skulle vi kunna komma överens om att onsdag är en bra dag att festa på? Och fredag. När jag INTE ska upp halv sju för att komma i tid och vara förberedd till skolan.
Skulle alla irländare kunna lära sig svenska så jag slipper tänka om hela tiden?
Skulle vi åtminstone kunna komma överens om att vi släcker lampan efter att vi varit på toaletten?? Oavsett berusningsgrad that is.
Jag är mycket intresserad av att veta hur det kommer bli när toapappret börjar ta slut, vilket det lär göra den här veckan. Det är jag som fyllt på det på nedervåningen eftersom jag nästan enbart går på toa där. Men jag orkade inte fylla på, det fanns en liten snutt på rullen när jag var sist... Och nu är huset knökat med en massa partypleasers. Jag är en liten partypooper. Och därför håller jag min hemlängtanssvullna nuna inne på rummet.
Just nu är det skit att vara här. Men det är bara idag. Jag hatar att vara helt ensam, med datorn och cyberrymden som enda sällskap. Imorgon kommer jag vara glada Towe igen och kanske, kanske att jag tar och besöker den stora staden och går på puben på torsdag? Det vore jäkligt skönt att komma ifrån det här för några timmar. Och så har jag bestämt mig för att åka hem över påsk, sitta här helt ensam i tio dagar är ju totalt meningslöst. Så får jag dra med mig älsklingen hit på semester nån gång när vi har pengar. Fast, det finns kanske mer intressanta resmål än Limerick?! Jag kommer förära Galway med ett besök innan jag åker hem, det vet jag. Men när jag ska hinna med det är frågan. Kanske när/om någon kär söt och go vän kommer och hälsar på. Kanske om älsklingen min kommer.
Skulle vi kunna låta bli att röka precis i dörrspringan in till mig? Tack.
***Uppdaterat 01.08 efter upprepade försök att sova:
Skulle vi även kunna komma överens om att fyllesång inte är att rekommendera i delat boende? Och att vi inte släpper in mer folk efter klockan tolv. Alternativt att det finns en dörrvakt så de som vill in slipper ringa på dörren...
Jag kommer vara död imorgon bitti. Och det går inte, för jag måste vara på föreläsning till en kurs som jag inte fattar nånting av, är halvt om halvt grinfärdig för att essay topics till den kursen inte är ens läsbara. Och ALLA handlar om The Golden Notebook, som jag aldrig kommer ens försöka läsa ut.
Pluggar igen öronen inatt igen då, är det inte för folk som gökar så är det för folk som fyllesjunger.
Jag var nog inte vuxen då.
Förlåt mig om jag upprepar mig. Har tagit en minnespromenad tillbaka till en fest, min första, i en liten trång lägenhet någonstans i de jämtländska skogarna. Och nu sitter jag där. I en soffa. Tillsammans med han som ska bli min första pojkvän. Jag har bara druckit så liiiite så liiiiite att jag fortfarande kan gå rakt, vilket inte vare sig A, M eller E kan. Ja, eftersom de finns och kan komma att läsa det här, även om det är föga troligt, så känns det finare att bara förkorta deras namn.
Jag är sexton år och fåfäng, så jag har lagt mina glasögon i ett fodral någonstans, och ser inte så bra som jag borde, men mina sinnen insuper desto mer. Tycker jag då åtminstone. Jag vet inte ännu att jag kommer vara rödfnasig runt munnen när jag vaknar, jag vet inte att jag kommer att följa med en kille hem, jag är just där och just nu. Och han luktar så gott. Jag vet inte att flera år senare ska den där doften hemsöka mig och genomfara min kropp med jämna mellanrum.
A skriker utifrån trappan där hon tillsammans med M och några andra tjejer står och röker, att hon minsann tänker gå hem eftersom hon har fodring imorgon. Två mil i minus tjugo. Jag och E fnissar åt S och hans kompis som påstår att de ska bli våra nya idrottslärare. Vi skulle inte ha något emot det.
Jag har mina nyinköpta jeans på mig. De är så fina och sköna. Och min nya skjorta som jag och W köpt tidigare idag i den stora staden Östersund. Och jag låter hans händer röra mig, ömsint är han och inte alls framfusig, som jag nästan hade förväntat mig. Det är som om han inte hör dit riktigt. Som om han är för bra.
Ni vet den där första kyssen. Den ALLRA första kyssen. Den som man knappt ens tror på. Den får jag nu. I detta NU får jag den. Och jag hör mina vänner jubla i bakgrunden, precis innan jag går in i mig själv och låter mig föras av honom. Vi dansar. Musiken har ändrats från poppig disco till lugna tryckare och vi dansar. Dansar dansar dansar.
Jag är sexton år och fåfäng, så jag har lagt mina glasögon i ett fodral någonstans, och ser inte så bra som jag borde, men mina sinnen insuper desto mer. Tycker jag då åtminstone. Jag vet inte ännu att jag kommer vara rödfnasig runt munnen när jag vaknar, jag vet inte att jag kommer att följa med en kille hem, jag är just där och just nu. Och han luktar så gott. Jag vet inte att flera år senare ska den där doften hemsöka mig och genomfara min kropp med jämna mellanrum.
A skriker utifrån trappan där hon tillsammans med M och några andra tjejer står och röker, att hon minsann tänker gå hem eftersom hon har fodring imorgon. Två mil i minus tjugo. Jag och E fnissar åt S och hans kompis som påstår att de ska bli våra nya idrottslärare. Vi skulle inte ha något emot det.
Jag har mina nyinköpta jeans på mig. De är så fina och sköna. Och min nya skjorta som jag och W köpt tidigare idag i den stora staden Östersund. Och jag låter hans händer röra mig, ömsint är han och inte alls framfusig, som jag nästan hade förväntat mig. Det är som om han inte hör dit riktigt. Som om han är för bra.
Ni vet den där första kyssen. Den ALLRA första kyssen. Den som man knappt ens tror på. Den får jag nu. I detta NU får jag den. Och jag hör mina vänner jubla i bakgrunden, precis innan jag går in i mig själv och låter mig föras av honom. Vi dansar. Musiken har ändrats från poppig disco till lugna tryckare och vi dansar. Dansar dansar dansar.
Huset fullt!
Ja, det är en rolig intertextualitet till teveserien med samma namn. Tycker jag i alla fall. Idag har jag vågat mig ut i allrummet efter städningen från två dagars röj...Nej, JAG har inte städat, för jag har inte stökat ner. Men jag hittade en cent härinne på golvet, så det kan ju bli lyckosamt. Om inte annat så för LAW, som troligtvis kommer få alla mina encentare.
Ja, huset fullt betyder att nu har alla som ska bo här flyttat in. Och jag är ensam med den nya killen och hans tjej i helgen... Överexponering av tonårshångel eller biblioteket, det är frågan... Ska även leta upp nåt bra ställe att använda datorn på nere på UL imorgon.
Har börjat fila lite på uppsatsen, har lämnat in preliminärt ämne och key question fastän det är en vecka kvar till deadline! DET kallar jag oToweskt. Känn på den!
Ja, huset fullt betyder att nu har alla som ska bo här flyttat in. Och jag är ensam med den nya killen och hans tjej i helgen... Överexponering av tonårshångel eller biblioteket, det är frågan... Ska även leta upp nåt bra ställe att använda datorn på nere på UL imorgon.
Har börjat fila lite på uppsatsen, har lämnat in preliminärt ämne och key question fastän det är en vecka kvar till deadline! DET kallar jag oToweskt. Känn på den!
Jag vill så gärna svära igen men...
...jag har märkt att mitt språk här på bloggen har förfulats så väldigt. Så jag ska försöka låta bli. Men det är otroligt (läs in valfritt kraftuttryck) konstigt att 1) man kan vilja ha ett sexliv fastän det BOR folk i rummen intill, 2) man kan stjäla andra människors (läs min) äppeljuice för att blanda i drinkar, äppeljuice som inte ens är gott i drinkar...och det ligger TRE apelsinjuiceförpackningar bredvid. Som normalt sett vore det bästa alternativet och 3) man inte kan släcka lampan efter sig när man varit på toa. Jag struntar högaktningsfullt i om folk fäller ner ringen eller inte, så länge de SLÄCKER LAMPAN för om lampan är tänd så dånar det i mitt rum eftersom jag bor granne med ventilationsutloppet.
Somnade vid åtta igår eftersom mina kära huskamrater röjt järnet i förrgår kväll. Och vaknar med ett ryck av samma skrål inatt kring tolv. Och DÅ är det omöjligt att somna om igen. Och när jag dessutom upptäcker att min juice är 1) framtagen ur kylen och 2) halvurdrucken så lackar jag ur. Och kan omöjligt somna om. Och kring två kommer nån hem, sätter igång och ja, hur ska vi säga det fint, har intimt umgänge med någon annan på övervåningen, dvs. OVANFÖR mitt huvud. Jippi. Towe försöker dämpa ljudet med musik. Och lyckas väl kring halv fyra att somna om... Och vaknar av att nån vomerar på toaletten vid halv åtta... Jippi. Towe kräkofobiker slänger i ett desperat försök att stänga ut ljudet kudden över örat. Men denna någon lämnar även lampan på efter sig. För att återvända både en och två gånger. Jag måste nog springa dubbel vända idag för att få ut min aggression...OCH gå och handla äppeljuice.
Somnade vid åtta igår eftersom mina kära huskamrater röjt järnet i förrgår kväll. Och vaknar med ett ryck av samma skrål inatt kring tolv. Och DÅ är det omöjligt att somna om igen. Och när jag dessutom upptäcker att min juice är 1) framtagen ur kylen och 2) halvurdrucken så lackar jag ur. Och kan omöjligt somna om. Och kring två kommer nån hem, sätter igång och ja, hur ska vi säga det fint, har intimt umgänge med någon annan på övervåningen, dvs. OVANFÖR mitt huvud. Jippi. Towe försöker dämpa ljudet med musik. Och lyckas väl kring halv fyra att somna om... Och vaknar av att nån vomerar på toaletten vid halv åtta... Jippi. Towe kräkofobiker slänger i ett desperat försök att stänga ut ljudet kudden över örat. Men denna någon lämnar även lampan på efter sig. För att återvända både en och två gånger. Jag måste nog springa dubbel vända idag för att få ut min aggression...OCH gå och handla äppeljuice.
Tvetydigt.
Jag mår bra. Jävligt bra. Har supermycket energi och ska ut och springa.
Magen och jag samarbetar dock inte. Eller rättare sagt, jävla mensvärken vägrar ge med sig. Och sådär helt oannonserat dyker den upp två veckor innan planerat. Det är inte rättvist att vara tjej.
Jag har fått en VUXEN bekant. Känns så härligt. Att ha någon att prata med om saker som betyder nånting. Istället för skvaller, gagg och blaj som yngre människor ibland pratar om. Det krävs liksom lite erfarenhet av Livet för att kunna prata om just Livet. Och det ser jag fram emot.
Jag har en livskrönika på gång. Där jag samlar mina anteckningar om livet i stort och smått. Små spår av den kommer nog ut på min mindre exploaterade blogg http://toffsanstexter.blogg.se i sinom tid. (Stavar inte otroligt många fel på just i SINOM tid? det är samma som folk som skriver åtminstonDe. Horribelt. Tror jag läste en artikel i Aftonbladet eller annan kvasitidning om det.)
Jag åt lunch med svå supergoa tjejer idag. Det var skönt att äntligen känna sig lite social. Dock med den lilla, ska vi kalla den tension, som uppstår när man sitter där och vet att man har alla sanitetsprodukter hemma och inte i väskan... Det är så drygt!
Jaja, nog tjatat. Nu ska jag ut och jogga av mig värk och skit. Och lyssna på min joggingmusik. Lite lätt aggressiv får den bli idag. Jag vet att det första som kommer dyka upp är Run to the hills. Men några hills tänker jag inte springa till idag.
Magen och jag samarbetar dock inte. Eller rättare sagt, jävla mensvärken vägrar ge med sig. Och sådär helt oannonserat dyker den upp två veckor innan planerat. Det är inte rättvist att vara tjej.
Jag har fått en VUXEN bekant. Känns så härligt. Att ha någon att prata med om saker som betyder nånting. Istället för skvaller, gagg och blaj som yngre människor ibland pratar om. Det krävs liksom lite erfarenhet av Livet för att kunna prata om just Livet. Och det ser jag fram emot.
Jag har en livskrönika på gång. Där jag samlar mina anteckningar om livet i stort och smått. Små spår av den kommer nog ut på min mindre exploaterade blogg http://toffsanstexter.blogg.se i sinom tid. (Stavar inte otroligt många fel på just i SINOM tid? det är samma som folk som skriver åtminstonDe. Horribelt. Tror jag läste en artikel i Aftonbladet eller annan kvasitidning om det.)
Jag åt lunch med svå supergoa tjejer idag. Det var skönt att äntligen känna sig lite social. Dock med den lilla, ska vi kalla den tension, som uppstår när man sitter där och vet att man har alla sanitetsprodukter hemma och inte i väskan... Det är så drygt!
Jaja, nog tjatat. Nu ska jag ut och jogga av mig värk och skit. Och lyssna på min joggingmusik. Lite lätt aggressiv får den bli idag. Jag vet att det första som kommer dyka upp är Run to the hills. Men några hills tänker jag inte springa till idag.
Apropå att aldrig göra nåt vettigt...
Idag är första dagen på resten av mitt liv. Jag har tvättat, lagat mat och inte minst JOGGAT. Det sistnämnda är jag mycket stolt över, och det ska hädanefter bli min lilla rutin. En gång om dagen om jag pallar med det... Det tog tjugofem minuter att springa ner till the main entrance till UL och sen ömsom gå, ömsom jogga runt universitetet och upp vid östra ingången.. och hem.
Jag har även tänkt minska ner mitt smörgåsintag till endast fyra mackor per dag. Det känns lagom. Annars blir jag mackoman och det är lite för mycket onyttigt bröd som finns här på Irland för att det ska funka. Så istället har jag knölat i mig en apelsin och en banan idag. Det känns nyttigt, fräscht på nåt vis.
Jag saknar mina vänner...Det har varit extra ensamt i helgen eftersom många åkt iväg på weekend-resan till Galway, som jag missade av ren bekvämlighet. Det ösregnade den dag det var inskrivning till det...och jag ville inte gå ner dit då...och mina grannar, som inte är särskilt gamla, har åkt hem till mammor och pappor och flick- och pojkvänner och gud vet allt..
Jag kunde ha pluggat idag. Istället har jag degat runt på allehanda skräpbloggar. Dumt nog. Men jag har åtminstone kommit igång med läsning i December Bride, och den är faktiskt riktigt bra hittills. Handlar om en flicka som blir gravid med en av bröderna på en bondgård, men hon vägrar tala om vem av bröderna det är. Detta får fatala konsekvenser...
Sen måste jag skumläsa The Golden Notebook av Doris Lessing. Den börjar mindre bra och är riktigt händelselös, åtminstone inledningsvis. Det är bara prat, prat och prat. Och inget som direkt ger substans i berättandet. Men det ger sig väl. Är bara på sidan 50 så det kanske kommer igång.. Boken är minst 500 sidor och ska vara utläst till slutet på veckan...
Och så måste jag gå till Snap Print imorrn och få tag i en Course Reader till Fem Theory. Och skriva ihop mitt preliminära topic and key question för uppsatsen till nästa vecka. Och läsa Aspern Papers av Henry James. Låter inte alls som om det kommer bli mycket att göra va?
Jag har även tänkt minska ner mitt smörgåsintag till endast fyra mackor per dag. Det känns lagom. Annars blir jag mackoman och det är lite för mycket onyttigt bröd som finns här på Irland för att det ska funka. Så istället har jag knölat i mig en apelsin och en banan idag. Det känns nyttigt, fräscht på nåt vis.
Jag saknar mina vänner...Det har varit extra ensamt i helgen eftersom många åkt iväg på weekend-resan till Galway, som jag missade av ren bekvämlighet. Det ösregnade den dag det var inskrivning till det...och jag ville inte gå ner dit då...och mina grannar, som inte är särskilt gamla, har åkt hem till mammor och pappor och flick- och pojkvänner och gud vet allt..
Jag kunde ha pluggat idag. Istället har jag degat runt på allehanda skräpbloggar. Dumt nog. Men jag har åtminstone kommit igång med läsning i December Bride, och den är faktiskt riktigt bra hittills. Handlar om en flicka som blir gravid med en av bröderna på en bondgård, men hon vägrar tala om vem av bröderna det är. Detta får fatala konsekvenser...
Sen måste jag skumläsa The Golden Notebook av Doris Lessing. Den börjar mindre bra och är riktigt händelselös, åtminstone inledningsvis. Det är bara prat, prat och prat. Och inget som direkt ger substans i berättandet. Men det ger sig väl. Är bara på sidan 50 så det kanske kommer igång.. Boken är minst 500 sidor och ska vara utläst till slutet på veckan...
Och så måste jag gå till Snap Print imorrn och få tag i en Course Reader till Fem Theory. Och skriva ihop mitt preliminära topic and key question för uppsatsen till nästa vecka. Och läsa Aspern Papers av Henry James. Låter inte alls som om det kommer bli mycket att göra va?
Foton från gårdagen.
Det är svårt att hitta fina vyer, särskilt när det är så jävla skräpigt överallt man tittar. Kolla in hästhagen bredvid biografen, mitt i centrum av det bostadsområde jag fotar... Det ligger glasflaskor, plastflaskor, miljöfarligt avfall etc. mitt inne i inhägnaden. Och de här ponnyerna har det BRA. Tydligen.
Bilden med fontänen är tagen vid universitetet. Jag har två byggnader bakom mig, och på bilden syns typ tre av alla arton-tjugo byggnader som tillsammans utgör den labyrint i vilken jag ska irra i tre och en halv månad till. Ja, jag räknar faktiskt ner. För det ska bli jäkligt skönt att komma hem igen. Till Björn, hund, vänner. Och även om det bara gått två veckor och jag egentligen inte kan uttala mig om hur det är så är jag uttråkad. Jag missade Galwayresan eftersom det var sånt tryck på vilka som skulle få åka, och jag orkade inte engagera mig. Så det får bli nån gång framöver när jag får besök som vi får åka dit. Det ska trots allt vara Irlands vackraste stad...
Sivan says: It's a small world.
Nu har vi varit i Limerick en vecka. Och har lärt oss några ord på Gaeliska. Eller åtminstone läsa dem. Det började redan på tåget från Dublin. Först kom en lång textremsa rullande på den där digitala tavlan och det var bara en massa sammansatta bokstäver. Vi fattade ingenting. Sen, tack och lov, kom även översättningen. Tåget skulle alltså stanna på varenda småort i landet och Limerick var ort tre på tur. Eller åtminstone Limerick JCTNS eller vad det var. Alltså ett tågbyte. Så från modell X2000 så bytte vi till mjölktåget och där kände jag mig som hemma. Towe tackade för åksjukepillret som fortfarande verkade. Och så var vi då framme i Limerick. Så jävla skitigt. Och inte visste man vart man skulle gå heller. Så vi stövlade iväg. Jag låg tryggt i Towes ficka och hånflinade åt hennes arton kilo packning. Kunde hon gott ha.
Efter två timmars irrande kom vi så fram till hotellet där vi skulle bo de första dagarna. Och Towe var grinfärdig, både av tramsig hemlängtan och av trötthet efter att ha gått runt och frågat sig fram. Till slut hittade hon en mycket rar apotekstant som hjälpte henne rätt. Och då hade hon ändå gått hela vägen från järnvägsstationen och nästan ända fram till hotellet OCH VÄNT. Det var inte direkt läge att skratta, men eftersom jag inte är direkt högljudd, som den kloka ko jag är, så log jag i m(j)uuuuugg.
Dagarna fördrevs med promenader. Ändlösa promenader för att försöka hitta skönheten under all lort. Och javisst, vi hittade den dag två när vi var ute och spankulerade. Solsken och blå himmel. Hittills den finaste dagen på äventyret. Alla andra dagar har det regnat. Eller varit dimma hela dagen.
Och så kom vi då fram till det boende som vi ska ha i tre och en halv månad till. Jordens minsta rum. Men Towe och jag har boat in oss nu, så det funkar. Om man får slå på värmen och den får vara på så blir det riktigt gemytligt. Och Towe har till och med tagit sig i kragen och lagat mat, vilket måste ses som en bedrift eftersom köket inte direkt inbjuder till matlagning. Det mesta är fallfärdigt och skitigt även härinne och en rejäl städning vore kanske inte helt tokigt. Och dessa förbannade heltäckningsmattor. Till och med det lilla jag sett på universitetet är heltäckningsmattebelagt. Skiten fastnar ju i det mycket värre än om det varit bart golv.
Och sen har vi det här med alla mina fellow animals. De lider. I huset mittemot, bakom en stor betongmur, får en stor schäfer sitta ensam på dagarna. Någon går ut till den ibland, men för det mesta gråter den. Och så såg vi en lös häst för några dagar sen, den är det foto på i nåt av de gamla inläggen. Och lösa hundar, både med och utan ägare, strövar omkring här i bostadsområdet. Skandal, säger djuret i mig, att ingen ger djuren omtanke, kärlek och mat frivilligt. Så det blir en slant i bössan till LAW nästa gång Towe och jag far in till stan.
För nu, over and out från Sivan.
Efter två timmars irrande kom vi så fram till hotellet där vi skulle bo de första dagarna. Och Towe var grinfärdig, både av tramsig hemlängtan och av trötthet efter att ha gått runt och frågat sig fram. Till slut hittade hon en mycket rar apotekstant som hjälpte henne rätt. Och då hade hon ändå gått hela vägen från järnvägsstationen och nästan ända fram till hotellet OCH VÄNT. Det var inte direkt läge att skratta, men eftersom jag inte är direkt högljudd, som den kloka ko jag är, så log jag i m(j)uuuuugg.
Dagarna fördrevs med promenader. Ändlösa promenader för att försöka hitta skönheten under all lort. Och javisst, vi hittade den dag två när vi var ute och spankulerade. Solsken och blå himmel. Hittills den finaste dagen på äventyret. Alla andra dagar har det regnat. Eller varit dimma hela dagen.
Och så kom vi då fram till det boende som vi ska ha i tre och en halv månad till. Jordens minsta rum. Men Towe och jag har boat in oss nu, så det funkar. Om man får slå på värmen och den får vara på så blir det riktigt gemytligt. Och Towe har till och med tagit sig i kragen och lagat mat, vilket måste ses som en bedrift eftersom köket inte direkt inbjuder till matlagning. Det mesta är fallfärdigt och skitigt även härinne och en rejäl städning vore kanske inte helt tokigt. Och dessa förbannade heltäckningsmattor. Till och med det lilla jag sett på universitetet är heltäckningsmattebelagt. Skiten fastnar ju i det mycket värre än om det varit bart golv.
Och sen har vi det här med alla mina fellow animals. De lider. I huset mittemot, bakom en stor betongmur, får en stor schäfer sitta ensam på dagarna. Någon går ut till den ibland, men för det mesta gråter den. Och så såg vi en lös häst för några dagar sen, den är det foto på i nåt av de gamla inläggen. Och lösa hundar, både med och utan ägare, strövar omkring här i bostadsområdet. Skandal, säger djuret i mig, att ingen ger djuren omtanke, kärlek och mat frivilligt. Så det blir en slant i bössan till LAW nästa gång Towe och jag far in till stan.
För nu, over and out från Sivan.
Strunt, snack och dravel.
Media brusar på i osinlig takt. Det är Haiti hit, sexskandal dit och som topping har vi en grisfösande Matforsbo och en och annan könstvetydighet. Ska vi ha det såhär? Det är min stora fråga idag. Hur länge kan vi acceptera att vi matas med massmedial idissling? Det stöts och blöts i all oändlighet och jag vet egentligen inte varför vi läser om det.
Media ger oss en galen bild av världen, inte alltid men ibland. Det bästa man kan göra för att få en vettig omvärldsanalys är därför att läsa en bok. Eller ännu hellre, läs flera böcker. Skaffa ett bredare perspektiv på det hela genom böckerna. Författare är ofta politiskt aktiva i sitt författarskap, på ett sätt eller ett annat. Men de är väldigt sällan köpta av multimiljardärer för att uttrycka någon annans åsikt än sin egen.
Media är underhållande ibland. Vissa TV-program skulle jag inte vilja missa för allt smör i Småland. Men det handlar mer om lätt underhållning än om politik, även om det politiska budskapet tränger fram mellan golvtiljorna i vissa av programmen. TV är alltid vinklat åt ett eller annat håll och det kommer vi aldrig ifrån. Reklamradio försöker vara objektiv lika mycket som Public Service, men liksom sin statliga kollega trillar de dit på ekonomiska grunder. Produktionsbolag äger media och media äger oss. Om vi låter dem det vill säga.
Media ger oss en galen bild av världen, inte alltid men ibland. Det bästa man kan göra för att få en vettig omvärldsanalys är därför att läsa en bok. Eller ännu hellre, läs flera böcker. Skaffa ett bredare perspektiv på det hela genom böckerna. Författare är ofta politiskt aktiva i sitt författarskap, på ett sätt eller ett annat. Men de är väldigt sällan köpta av multimiljardärer för att uttrycka någon annans åsikt än sin egen.
Media är underhållande ibland. Vissa TV-program skulle jag inte vilja missa för allt smör i Småland. Men det handlar mer om lätt underhållning än om politik, även om det politiska budskapet tränger fram mellan golvtiljorna i vissa av programmen. TV är alltid vinklat åt ett eller annat håll och det kommer vi aldrig ifrån. Reklamradio försöker vara objektiv lika mycket som Public Service, men liksom sin statliga kollega trillar de dit på ekonomiska grunder. Produktionsbolag äger media och media äger oss. Om vi låter dem det vill säga.
Hemlisbloggen borttagen.
I ett motiverat försök att göra mitt liv mer positivt, och på grund av det faktum att jag inte längre behöver någon självömkansblogg så har den försvunnit. Jag tog bort den. Så nu är allt jag skriver publikt. Som om det inte var det förut...
Jag bara måste...
ge er en ny favvoblogg. Jag har sällan läst så underhållande om barn som här. http://frokenblundslardank.blogspot.com/
Vassego. Och jag vet faktiskt inte hur Fröken Blund själv tar att jag helt frankt lägger ut hennes blogg såhär, men jag ska strax gå in och säga det till henne.
Vassego. Och jag vet faktiskt inte hur Fröken Blund själv tar att jag helt frankt lägger ut hennes blogg såhär, men jag ska strax gå in och säga det till henne.
Målsättningar.
Jag har många delmål i livet. Just nu är det största målet att komma ner till min matchvikt 65 kilo igen. Det var typ fem år sen jag vägde så lite, och det är tyvärr en lång resa dit igen. Men jag hoppas att genom att äta sunt, promenera mycket och skippa godis, i sinom tid nå dit. Jag kommer såklart att fortsätta gymma när jag kommer hem igen, och jag kommer även låta snasket vara. Jag är otroligt stolt över mig själv som klarat att låta bli såhär länge.
Egentligen hoppade den här tjugokilosryggsäcken på mig den hemska sommaren 2007, som jag helst av allt vill förtränga. Det var då allt skulle bli så underbart, och istället stod jag med en fot i förhållandet med Björn och en fot på väg ur det, och många tårar spilldes. Och sen, förmodligen som någon sorts tröstätande, kom kilo på kilo och landade på magen. Och i oktober 2008 när jag och syrran var ute och shoppade och jag insåg att jag av någon outgrundlig anledning inte längre kunde ha de byxor som jag tidigare varit så nöjd med, då blev det ännu värre. Jag började tänka att "är jag ändå såhär tjock så kan en kaka till inte skada" och när jag i våras satt och våndades med Bridget Jones så gjorde jag just inget annat än bara satt. Och den här hösten har fortsatt där våren slutade. Så innan jag åkte hit, till Limerick, tog jag beslutet. Inget mer godis. Med början på Irland. Det kändes som en naturlig grej, eftersom jag måste klara livhanken på vatten och bröd här, det kostar ju lite mer att leva här...
Ja, så varför denna vändning? Faktiskt en mindre seriös diskussion med min kära älskling, där han sa att "den dag du kommer ner till 65 kilo så gifter vi oss..." Och den dagen vill ju jag ska komma så snart som det bara går, haha. Som sagt, det var nog mest en oseriös diskussion där jag beklagade mig över min tjocka mage och mina problem med att komma i mina gamla kläder, och min längtan efter att återigen nå min matchvikt.
Jag kommer nog inte att ändra mina kostvanor nämnvärt, förutom att jag inte vill se en godisbit till. Och jag vet, jag har sagt det massvis med gånger, men den här gången vet jag att det är sant. Inget godis. Mycket promenerande. Jag ska försöka promenera/powerwalka till jobbet också när jag kommer hem. Det blir en lagom promenix varje dag och om jag gör det plus att jag låter bli snask så kommer den där mållinjen komma så småningom. Det är jag övertygad om.
En annan målsättning som jag har, den har jag redan gett hintar om till ett par stycken. Det är helt enkelt att jag längtar efter att bilda familj. Jag som inte ens tycker om barn. Och om min biologiska klocka tickar eller om det är som min käre herr Land sagt, att "när man känner att man måste bli förälder, då är det rätt tid", det vet jag inte. Men det kan också vara så att eftersom så många i min omgivning går med putande magar så påverkas även jag av det. Och somliga är i husköpartagen. Det är också något som jag vill göra snarast. Jag vill ge min hund lite space att röra sig på och jag vill ha friheten att kunna spela musik när jag vill, utan att behöva bry mig om grannarna. Jag vill inte dela mina grannars privata angelägenheter såsom älskog, toalettbesök, gråt, nysningar, diskmaskiner och festande. Jag vill leva mitt liv för mig. Och för min karl och mina vänner såklart.
Och så den viktigaste målsättningen, karriären. Som jag nog gnölat en hel del om by now. Jag vill göra min PhD och jag vill lyckas med professorandet. Det är så himla intressant att studera, och jag kommer nog att stanna i högskolevärlden om jag får jobb här. Kanske doktorera i feministisk/postfeministisk modern litteratur? Kanske i populärlitteratur? Dörren är öppen för mig och som jag ser det så borde det finnas goda möjligheter att doktorera antingen på svenska eller engelska, eftersom jag faktiskt fixar båda språken.
Och så har vi alla småmål här i livet. Att klara essays, tentor, komma i tid till jobbet och leva la dolce vita samtidigt.
Egentligen hoppade den här tjugokilosryggsäcken på mig den hemska sommaren 2007, som jag helst av allt vill förtränga. Det var då allt skulle bli så underbart, och istället stod jag med en fot i förhållandet med Björn och en fot på väg ur det, och många tårar spilldes. Och sen, förmodligen som någon sorts tröstätande, kom kilo på kilo och landade på magen. Och i oktober 2008 när jag och syrran var ute och shoppade och jag insåg att jag av någon outgrundlig anledning inte längre kunde ha de byxor som jag tidigare varit så nöjd med, då blev det ännu värre. Jag började tänka att "är jag ändå såhär tjock så kan en kaka till inte skada" och när jag i våras satt och våndades med Bridget Jones så gjorde jag just inget annat än bara satt. Och den här hösten har fortsatt där våren slutade. Så innan jag åkte hit, till Limerick, tog jag beslutet. Inget mer godis. Med början på Irland. Det kändes som en naturlig grej, eftersom jag måste klara livhanken på vatten och bröd här, det kostar ju lite mer att leva här...
Ja, så varför denna vändning? Faktiskt en mindre seriös diskussion med min kära älskling, där han sa att "den dag du kommer ner till 65 kilo så gifter vi oss..." Och den dagen vill ju jag ska komma så snart som det bara går, haha. Som sagt, det var nog mest en oseriös diskussion där jag beklagade mig över min tjocka mage och mina problem med att komma i mina gamla kläder, och min längtan efter att återigen nå min matchvikt.
Jag kommer nog inte att ändra mina kostvanor nämnvärt, förutom att jag inte vill se en godisbit till. Och jag vet, jag har sagt det massvis med gånger, men den här gången vet jag att det är sant. Inget godis. Mycket promenerande. Jag ska försöka promenera/powerwalka till jobbet också när jag kommer hem. Det blir en lagom promenix varje dag och om jag gör det plus att jag låter bli snask så kommer den där mållinjen komma så småningom. Det är jag övertygad om.
En annan målsättning som jag har, den har jag redan gett hintar om till ett par stycken. Det är helt enkelt att jag längtar efter att bilda familj. Jag som inte ens tycker om barn. Och om min biologiska klocka tickar eller om det är som min käre herr Land sagt, att "när man känner att man måste bli förälder, då är det rätt tid", det vet jag inte. Men det kan också vara så att eftersom så många i min omgivning går med putande magar så påverkas även jag av det. Och somliga är i husköpartagen. Det är också något som jag vill göra snarast. Jag vill ge min hund lite space att röra sig på och jag vill ha friheten att kunna spela musik när jag vill, utan att behöva bry mig om grannarna. Jag vill inte dela mina grannars privata angelägenheter såsom älskog, toalettbesök, gråt, nysningar, diskmaskiner och festande. Jag vill leva mitt liv för mig. Och för min karl och mina vänner såklart.
Och så den viktigaste målsättningen, karriären. Som jag nog gnölat en hel del om by now. Jag vill göra min PhD och jag vill lyckas med professorandet. Det är så himla intressant att studera, och jag kommer nog att stanna i högskolevärlden om jag får jobb här. Kanske doktorera i feministisk/postfeministisk modern litteratur? Kanske i populärlitteratur? Dörren är öppen för mig och som jag ser det så borde det finnas goda möjligheter att doktorera antingen på svenska eller engelska, eftersom jag faktiskt fixar båda språken.
Och så har vi alla småmål här i livet. Att klara essays, tentor, komma i tid till jobbet och leva la dolce vita samtidigt.
Dagens pinsamma stegräkning.
Efter två dagars succé i fråga om stegräkning så måste jag erkänna att idag är ett nederlag. Bara dryga 8 000 steg - det räcker inte och det blir inga shoppingpengar idag. Dock är jag nu inne på min andra vecka utan gotta, och det börjar kännas fint.
Mina grannar frågar om jag vill hänga med ut. Hm. En onsdag. Och jag är trött som ett as. Tanten måste sova...
Mitt namn ställer till stora problem för både lärare och andra irländare. Inte Toe, ToVe with a strong V-phonem. Hur svårt kan det vara? Men det är rätt underhållande ändå. Och att förtydliga I'm from Sweden är oftast nödvändigt. Dessutom måste jag säga att jag är rätt nöjd med boendet nu, det luktar inte mögel längre. Dock är huset askallt.
Och såhär ser det ut på utsidan:
The house with the red door. Det är mitt boende för de kommande tre och en halv månaderna. Tänk, det är inte så länge egentligen! Och på det ska fyra kurser läsas här och två på distans. Jag tycker i alla fall hittills mycket bättre om Högskolan Faluns lektionsstruktur, men kvaliteten på föreläsningarna här har redan överglänst till och med Freddans, måste jag erkänna. Fastän det tar emot...
Mina grannar frågar om jag vill hänga med ut. Hm. En onsdag. Och jag är trött som ett as. Tanten måste sova...
Mitt namn ställer till stora problem för både lärare och andra irländare. Inte Toe, ToVe with a strong V-phonem. Hur svårt kan det vara? Men det är rätt underhållande ändå. Och att förtydliga I'm from Sweden är oftast nödvändigt. Dessutom måste jag säga att jag är rätt nöjd med boendet nu, det luktar inte mögel längre. Dock är huset askallt.
Och såhär ser det ut på utsidan:
The house with the red door. Det är mitt boende för de kommande tre och en halv månaderna. Tänk, det är inte så länge egentligen! Och på det ska fyra kurser läsas här och två på distans. Jag tycker i alla fall hittills mycket bättre om Högskolan Faluns lektionsstruktur, men kvaliteten på föreläsningarna här har redan överglänst till och med Freddans, måste jag erkänna. Fastän det tar emot...
